Det känns så overkligt att detta inträffat, visst man har ju vetat att sådant här händer men inte såhär- det kom som en chock och jag förstod inte allvaret när jag fick veta vad som hade hänt, jag trodde att hon skulle klara av en stroke. Men hon hade tyvärr inte tillräckligt med styrka för att fixa det! De är inte rättvist att just hon skulle drabbas av allt, hon har haft så mycket problem med hennes kropp, varför ska hon just drabbas, det är orättvist.

Men innerst inne vet jag att det här var bra, hon slapp lida och nu kan hon vila i frid. Dock känns det väldigt fel att säga såhär, jag vill ha henne levande.

 

De som gör väldigt ont är att jag aldrig mer kommer att träffa henne, det känns overkligt! Jag har inte riktigt fattat det än men det kommer nog med tiden. Särskilt när jag kommer besöka farfar.

 

”Gone from our sight,

But never our memories,

Gone from our touch,

But never our hearts”

 

Vila i frid farmor

<3

 

---

 

Kom nyss hem från Lindy och Ken- avskedmiddag typ,  vi skulle lämna townsville imorgon men vi stannar en dag till, vill faktiskt inte lämna detta stället! Vi åt sjukt god mat hos dem och jag är ännu en gång jättemätt. Imorgon kommer en uppdatering om vad vi gjort det senaste dagarna och vad vi kommer att göra- kanske lite bilder med, håll ut!

KRAMAR